Det är svårt att motivera dig själv att lära sig skriva. Skrivlektioner är ganska ensformiga. Att trycka på samma tangent flera gånger, sedan en annan tangent flera gånger ... och så vidare i en minut låter det inte som kul. Sedan skriver du samma text igen eller börjar nästa lektion, som är nästan identisk med den föregående. Tyvärr är det inte så spännande aktivitet. Detta är dock det mest effektiva sättet att lära sig skriva utan att titta på tangentbordet.
Inte överraskande, relativt få människor skriver korrekt. Även programmerare skriver sällan korrekt med alla tio fingrar. Varför är det så? Är det verkligen en så stor ansträngning att sätta sig framför en dator, köra ett program för att lära sig att skriva bättre och snabbare och ägna 10 minuter om dagen till lärande? Det ser så ut, tydligen.
Jag tror att problemet inte är så mycket bristen på en online-touch-typkurs, utan en bristande medvetenhet om fördelarna med touch-typtekniker. Det är en stor utmaning, särskilt för lärare, att kommunicera att ansträngningarna för att lära sig att skriva utan att titta på tangentbordet kommer att bära frukt senare. Du måste förmedla de goda nyheterna som du kan spara hela dagar, om inte veckor eller månader i ditt liv bara för att du lär dig att skriva snabbare.
AgileFingers finns för att hjälpa dig spara din tid. Det är inte lätt att skapa en intressant kurs som bygger på ett tråkigt inlärningsparadigm. Ja, jag inser att det finns många fler spännande saker att göra än att lära sig att skriva beröring. Men om du tar utmaningen och som en följd av att du skriver snabbare utan att göra misstag, betyder det att det var värt att skapa ett sådant nischprogram som AgileFingers.