I prostens kammare suto de gamla herrarna, duvna och tunga, och diskuterade; de yngre, och ibland dem baron i salen utanföre, omkring några spelbord, där även några andra, i brist på annan sysselsättning, flitigt fyllde sina glas utur den massiva silverölkannan. De för de rökandes bekvämlighet brinnande ljusen gjorde, mot det genom fönstret inströmmande skenet av eftermiddagssolen, rummets töckniga atmosfär nästan hemskt för den som trädde in från fria luften.

Walter, som icke trifdes där, passade på när baronen för några ögonblick lämnade spelet, och anhöll att bliva presenterad för hans fru; de följdes därpå åt till förmaket. Även där hade kotterier bildat sig. Tre äldre fruar intaga soffan; dessa avhandla med prostinnan viktiga rön i hushållsväsendet, äventyr med vårdslösa dejor och hushållerskor och mera dylikt. Att döma efter utseendet, hade även förtalet tagit fäste och stämma i ett hörn av rummet, ty viskningar och sidoblickar läto förmoda något sådant. De yngre damerna, jämte fröken Nora, omgåvo en något bedagad mamsell, - som på ett litet bord utlade kort, - för att ur hennes mun erfara sina kommande öden. Baronessan satt ensam, skiljd från de övriga, vid ett fönster, och såg med svärmande blick på solen, som höll på att sänka sig bakom skogen, på andra sidan Holmsjön, vars stränder ännu icke voro fria från is.

De båda herrarnes inträde åstadkom en scenförändring; de språksamma fruarna tystnade tvärt; prostinnan gick ut att anstalta om te; kortleken försvann under bordet i Sibyllans utbredda famn; endast friherrinnan förblev i sin tankfulla ställning, likasom hon icke blivit varse de inträdande herrarne. Vid baronens tilltal: Laura lilla, spratt hon till, liksom vaknad från en dröm, och melankoliskt leende spred sig över de fint tecknade anletsdragen.

Efter presentationen gick baronen åter ut till salen, för att återtaga sina kort. Walter sökte att inleda ett samtal med hans fru, men erhöll blott enstaviga svar. Te kringbars, och gjorde en lycklig biversion; varefter Walter visade sin skicklighet i de sällsyntaste kortkonster. Sluteligen, uttröttad av fröken Noras enträgenhet, att vilja med honom uppgöra en plan för bildande av en sällskapsteater, tog han sin plats vid herrarnes spelbord, tills dess man samlades vid aftonbordet.

Walter hade erhållit många inbjudningar till grannarna, isynnerhet av ryttmästarn, som var en väldig jägare, och bodde endast en timmes väg från prostgården.