Då det blir fråga om att riktigt uppfatta, och att nöjaktigt kunna
förklara denna myt, är det - för att reda begreppet - först
nödvändigt att förklara hvad egentligen med en myt menas, och -
förstås.

Enligt vår uppfattning af saken, förstås dermed vanligen ett (om vi så
få säga) mera barnsligt och jollrande sätt, att - liksom lekande -
under skämt och glam - och uti en viss slags högre poetisk hållning,
medelst symboler, sinnebilder och allegorier, eller förmedelst
liknelser, i form af fabler och sagor, söka för folket förklara, och
för den större allmänheten belysa vissa hemlighetsfulla naturhändelser,
eller mera djupa natursanningar, som man annars har svårt att förstå,
och således än svårare - att utlägga och förklara; och hvilka
sanningar således härigenom komma att framställas under en viss magisk
skepnad, eller att framhållas under en slags mytisk och mystisk form.
Dock bör man härvid icke antaga formen att utgöra sjelfva verkligheten,
eller hufvudsaken (sanningen), hvilken den sålunda endast betecknar.
Vanligen utgör således föremålet för en myt - en viss storartad
handling, eller (rättare kanske sagdt) - sjelfva resultatet deraf; den
må då vara antingen af menniskor gjord, eller tillkommen genom naturens
medverkan. Ja den behöfver icke ens vara åvägabragdt; den kan nemligen
äfven uppfattas endast med tankarne, d.v.s. den kan vara diktad; och
hvarvid de härvid omtalte, eller handlande personerna, såväl som
tiden - när, och stället - hvar det skett, i det hela endast är
en småsak, eller en bisak, och ungefär detsamma som att vid
bedömandet t.ex. af en skrift - vilja fästa vigt vid beskaffenheten af
pappret, pennan och bläcket, m.m. hvilket i det hela spelar en alltför
underordnad roll, för att härvid ens komma i fråga, emedan de alls icke
verka på sjelfva innehållet deraf.

Det är vidare ganska naturligt, att af såbeskaffade myter - hvilka
således ofta derjemte innehålla, å ena sidan, en viss djupsinnig tanke,
och (å andra sidan) en icke mindre djupsinnig lärdom - af hvilka några
måhända gå och gälla, ibland folket, nära nog såsom trosartiklar - äro
en del, med afseende å sin natur, mer eller mindre storartade och
betydelsefulla, d.v.s. omfatta, och behandla mer eller mindre vigtiga
natursanningar, eller - naturfenomener. Ibland de vigtigaste af
såbeskaffade motiver, måste man t.ex. räkna sådana som söka förklara
jordens, eller verldens - skapelse, och menniskans såväl som de andra
varelsernas tillkomst i verlden, m.m. äfvensom de traditioner,
och folksagor, hvilka söka att på ett sinligt sätt för oss förklara
såväl sjelfva gudomen, i och för sig, som ock menniskan, eller
mennisko-naturen, jemte deras förhållanden till hvarandra. (D.v.s.
frågor som än i dag utgöra föremål - å ena sidan, för alla slags
religioners andliga uppfattning - å andra sidan, för allehanda slags
filosofiska systemers vetenskapliga bemödanden). Man finner derföre hos
de flesta folkslag skilda, och varianta, berättelser angående dessa
ämnen, hvilka berättelser - så olika de sig emellan än synas vara -
likväl torde äga åtskilliga beröringspunkter, hvarigenom de med
hvarandra korrespondera, ja - stundom kongruera; nemligen i så måtto,
att de vid en närmare, eller vetenskaplig, forskning - befinnas om ej
ursprungligen härflytande från samma källa, så likväl sträfvande åt
samma mål, och med hvarandra, mer eller mindre, befryndade - ungefär
på samma sätt som det ena språket äger många anknytningspunkter med det
andra, utan att derföre dermed sammanhänga; hvilket åtminstone, enligt
vår tanke, bevisar att dessa sammanträffningar äro att anses såsom
produkter af samma faktorer, och utgöra resultater af samma motiver.
Den som ej vill antaga, eller godkänna, denna förklaring - kan gerna
få anse dem såsom tillfälligheter, tillkomna af slumpen. Men äfven
dessa herrar kunna icke förneka att dessa mytiska berättelser med
hvarandra röja ett visst slags syskontycke, eller - en viss sympati,
d.v.s. att dem emellan skönjes, och förspörjes, - en slags
parallelism; hvilken de sålunda sjelfve icke engång kunna förklara.

Äfven finner man att i dessa mytiska meddelanden stundom ingå alldeles
heterogena och främmande artade ämnen, d.v.s. att skilda, och olika
slags myter stundom ingå, sammanblandade med hvarandra, omvexla, och
med hvarandra införlifvas; och det ofta af en tillfällig omständighet
(t.ex. af en namnlikhet) eller till följd af referentens tanklöshet,
eller okunnighet.