Då det blir fråga om att riktigt uppfatta, och att nöjaktigt kunna förklara denna myt, är det - för att reda begreppet - först nödvändigt att förklara vad egentligen med en myt menas, och - förstås.

Enligt vår uppfattning av saken, förstås därmed vanligen ett (om vi så få säga) mera barnsligt och jollrande sätt, att - liksom lekande - under skämt och glam - och uti en viss slags högre poetisk hållning, medelst symboler, sinnebilder och allegorier, eller förmedelst liknelser, i form av fabler och sagor, söka för folket förklara, och för den större allmänheten belysa vissa hemlighetsfulla naturhändelser, eller mera djupa natursanningar, som man annars har svårt att förstå, och således än svårare - att utlägga och förklara; och vilka sanningar således härigenom komma att framställas under en viss magisk skepnad, eller att framhållas under en slags mytisk och mystisk form. Dock bör man härvid icke antaga formen att utgöra själva verkligheten, eller huvudsaken (sanningen), vilken den sålunda endast betecknar. Vanligen utgör således föremålet för en myt - en viss storartad handling, eller (rättare kanske sagt) - själva resultatet därav; den må då vara antingen av människor gjord, eller tillkommen genom naturens medverkan. Ja den behöver icke ens vara åvägabragt; den kan nämligen även uppfattas endast med tankarne, d.v.s. den kan vara diktad; och varvid de härvid omtalte, eller handlande personerna, såväl som tiden - när, och stället - var det skett, i det hela endast är en småsak, eller en bisak, och ungefär detsamma som att vid bedömandet t.ex. av en skrift - vilja fästa vikt vid beskaffenheten av pappret, pennan och bläcket, m.m. vilket i det hela spelar en alltför underordnad roll, för att härvid ens komma i fråga, emedan de alls icke verka på själva innehållet därav.

Det är vidare ganska naturligt, att av såbeskaffade myter - vilka således ofta därjämte innehålla, å ena sidan, en viss djupsinnig tanke, och (å andra sidan) en icke mindre djupsinnig lärdom - av vilka några måhända gå och gälla, ibland folket, nära nog såsom trosartiklar - äro en del, med avseende å sin natur, mer eller mindre storartade och betydelsefulla, d.v.s. omfatta, och behandla mer eller mindre viktiga natursanningar, eller - naturfenomener. Ibland de viktigaste av såbeskaffade motiver, måste man t.ex. räkna sådana som söka förklara jordens, eller världens - skapelse, och människans såväl som de andra varelsernas tillkomst i världen, m.m. ävensom de traditioner, och folksagor, vilka söka att på ett sinligt sätt för oss förklara såväl själva gudomen, i och för sig, som ock människan, eller människo-naturen, jämte deras förhållanden till varandra. (D. v. s. frågor som än i dag utgöra föremål - å ena sidan, för alla slags religioners andliga uppfattning - å andra sidan, för allehanda slags filosofiska systemers vetenskapliga bemödanden). Man finner därföre hos de flesta folkslag skilda, och varianta, berättelser angående dessa ämnen, vilka berättelser - så olika de sig emellan än synas vara - likväl torde äga åtskilliga beröringspunkter, varigenom de med varandra korrespondera, ja - stundom kongruera; nämligen i så måtto, att de vid en närmare, eller vetenskaplig, forskning - befinnas om ej ursprungligen härflytande från samma källa, så likväl strävande åt samma mål, och med varandra, mer eller mindre, befryndade - ungefär på samma sätt som det ena språket äger många anknytningspunkter med det andra, utan att därföre därmed sammanhänga; vilket åtminstone, enligt vår tanke, bevisar att dessa sammanträffningar äro att anses såsom produkter av samma faktorer, och utgöra resultater av samma motiver. Den som ej vill antaga, eller godkänna, denna förklaring - kan gärna få anse dem såsom tillfälligheter, tillkomna av slumpen. Men även dessa herrar kunna icke förneka att dessa mytiska berättelser med varandra röja ett visst slags syskontycke, eller - en viss sympati, d. v. s. att dem emellan skönjes, och förspörjes, - en slags parallelism; vilken de sålunda själve icke engång kunna förklara.

Även finner man att i dessa mytiska meddelanden stundom ingå alldeles heterogena och främmande artade ämnen, d.v.s. att skilda, och olika slags myter stundom ingå, sammanblandade med varandra, omväxla, och med varandra införlivas; och det ofta av en tillfällig omständighet (t. ex. av en namnlikhet) eller till följd av referentens tanklöshet, eller okunnighet.