Så var hon då kommen den nya pigan, som jag antagit efter skriftlig
ansökan enligt en annons av ovanstående innehåll. Jag hade visserligen
känt mig tveksam om lämpligheten av att i min tjänst antaga henne,
stockholmsdamen, som ej heller kunde förete något betyg eller några som
helst rekommendationer, men som hon uppgivit sig vara i besittning av
föregående vana och i övrigt verkade trovärdig, så hade jag låtit min
betänksamhet vika.
Jag hade själv hämtat henne vid stationen. Hon föreföll vid sin ankomst
synbart förlägen och röjde en tafatthet i sitt sätt och skick, som gav
det intrycket att hon åtminstone inte var den fulländade världsdam man
möjligen kunnat föreställa sig. Vem kunde tro, att detta var ett
stockholmsbarn; hon liknade i detta ögonblick en mindre resvan landsbo,
som gått vilse i en stor stad.
Dessa reflektioner trängde sig ovillkorligen på mig, när jag betraktade
henne där hon stod, röd som en kräfta i synen, ehuru den starka rodnaden
dock lät ana en underliggande blekare hudfärg.
Var så god och stig fram och känn sig hemmastadd och välkommen hit.
Måtte hon nu bara kunna trivas ibland oss.
Tack det skall nog gå bra.
Hon steg nu fram från dörren, där hon stannat vid sitt inträde. Efter
hand antagande en mera obesvärad min gick hon så omkring och hälsade och
presenterade sig, slutligen stannande framför gårdshunden, med vilken
hon omständligt underhöll sig en god stund och för vars skulle hon
nästan tycktes glömma bort att gårdens mänskliga innevånare funnos till.
Nå ja, hon var således djurvän och detta var ju endast ett gott tecken.
Hunden besvarade emellertid med ett dovt morrande hennes översvallande
vänlighet. Han var inte van vid dylikt långvarigt fjäsk och såg ganska
ohövlig ut när hon vid presenteringen även för honom upprepade sitt
namn: Malin Söderström. De blevo dock sedermera mycket goda vänner.
Hilda, min hustru, hade under tiden dukat fram mat, och sedan denna
intagits började den nya pigan att packa upp sitt medförda gepäck, som
visade sig utgöra en ganska brokig samling av allehanda slags persedlar
och föremål.
En hel del blombuketter, som hon fört med sig, voro snart utplanterade i
vaser fyllda med vatten och spredo i rummen en behaglig doft. Sedan
detta var gjort, började hon en riktig möblering i rummen genom att på
alla upptänkliga ställen placera ett stort antal luktvattensflaskor och
pomadaburkar m. m., som hon medfört. En del löshår och valkar av
försvarlig storlek tronade snart på Annas, den andra pigans, byrå,
tillika med ett stort antal använda näsdukar, som utgjorde ett tydligt
bevis på den snuva, som hon uppgav sig ha ådragit sig under resan. Så
började uppackning av klädespersedlar och det var ett nöje att se med
vilken omsorg detta arrangemang utfördes, och hon visade sig vara i
besittning av toaletter, som vida överträffade dem som en ordinär
bondpiga i allmänhet har råd att kosta på sig. Jag gjorde dock helt
ofrivilligt den iakttagelsen, att hennes förråd av underkläder var mera
blygsamt samt icke på något sätt stod i förhållande till den stora
mängden av övriga plagg.
Malin hade emellertid avslutat sin uppackning och börjat bekanta sig med
Anna, som med synbar beundran betraktade en i flera färger skiftande
sidenblus, upprepade gånger vändande densamma i olika lägen och med
intresse iakttagande dess skiftningar allt efter som dagern föll på.
ansökan enligt en annons av ovanstående innehåll. Jag hade visserligen
känt mig tveksam om lämpligheten av att i min tjänst antaga henne,
stockholmsdamen, som ej heller kunde förete något betyg eller några som
helst rekommendationer, men som hon uppgivit sig vara i besittning av
föregående vana och i övrigt verkade trovärdig, så hade jag låtit min
betänksamhet vika.
Jag hade själv hämtat henne vid stationen. Hon föreföll vid sin ankomst
synbart förlägen och röjde en tafatthet i sitt sätt och skick, som gav
det intrycket att hon åtminstone inte var den fulländade världsdam man
möjligen kunnat föreställa sig. Vem kunde tro, att detta var ett
stockholmsbarn; hon liknade i detta ögonblick en mindre resvan landsbo,
som gått vilse i en stor stad.
Dessa reflektioner trängde sig ovillkorligen på mig, när jag betraktade
henne där hon stod, röd som en kräfta i synen, ehuru den starka rodnaden
dock lät ana en underliggande blekare hudfärg.
Var så god och stig fram och känn sig hemmastadd och välkommen hit.
Måtte hon nu bara kunna trivas ibland oss.
Tack det skall nog gå bra.
Hon steg nu fram från dörren, där hon stannat vid sitt inträde. Efter
hand antagande en mera obesvärad min gick hon så omkring och hälsade och
presenterade sig, slutligen stannande framför gårdshunden, med vilken
hon omständligt underhöll sig en god stund och för vars skulle hon
nästan tycktes glömma bort att gårdens mänskliga innevånare funnos till.
Nå ja, hon var således djurvän och detta var ju endast ett gott tecken.
Hunden besvarade emellertid med ett dovt morrande hennes översvallande
vänlighet. Han var inte van vid dylikt långvarigt fjäsk och såg ganska
ohövlig ut när hon vid presenteringen även för honom upprepade sitt
namn: Malin Söderström. De blevo dock sedermera mycket goda vänner.
Hilda, min hustru, hade under tiden dukat fram mat, och sedan denna
intagits började den nya pigan att packa upp sitt medförda gepäck, som
visade sig utgöra en ganska brokig samling av allehanda slags persedlar
och föremål.
En hel del blombuketter, som hon fört med sig, voro snart utplanterade i
vaser fyllda med vatten och spredo i rummen en behaglig doft. Sedan
detta var gjort, började hon en riktig möblering i rummen genom att på
alla upptänkliga ställen placera ett stort antal luktvattensflaskor och
pomadaburkar m. m., som hon medfört. En del löshår och valkar av
försvarlig storlek tronade snart på Annas, den andra pigans, byrå,
tillika med ett stort antal använda näsdukar, som utgjorde ett tydligt
bevis på den snuva, som hon uppgav sig ha ådragit sig under resan. Så
började uppackning av klädespersedlar och det var ett nöje att se med
vilken omsorg detta arrangemang utfördes, och hon visade sig vara i
besittning av toaletter, som vida överträffade dem som en ordinär
bondpiga i allmänhet har råd att kosta på sig. Jag gjorde dock helt
ofrivilligt den iakttagelsen, att hennes förråd av underkläder var mera
blygsamt samt icke på något sätt stod i förhållande till den stora
mängden av övriga plagg.
Malin hade emellertid avslutat sin uppackning och börjat bekanta sig med
Anna, som med synbar beundran betraktade en i flera färger skiftande
sidenblus, upprepade gånger vändande densamma i olika lägen och med
intresse iakttagande dess skiftningar allt efter som dagern föll på.