Astronomiens äldsta historia förlorar sig i mörker. De första teorier om stjärnorna, som man anträffar hos grekerna äro redan tämligen långt framskridna från den ståndpunkt, som naturmänniskan eller barnet intager vid betraktande av himmelen. Detta är orsaken varför man antager, att grekerna erhållit sin första astronomiska lärdom från andra folk, hos vilka man velat förlägga vetenskapens vagga, såsom egypter, inder, babylonier. Man anträffar även hos dessa folk urgamla spår till astronomiska kunskaper. Sålunda hade egypterna en klar föreställning om väderstrecken, såsom man kan se av deras ända till 6,000 år gamla pyramider, vilka äro byggda noga i norr och söder. De hade veterligen bestämt årets längd till 365 1/4 dagar och hade åt sig utbildat en vetenskaplig tideräkning, vilken, såsom en trons tjänarinna, hade till förnämsta uppgift att bestämma tidpunkterna för deras religiösa fester. Även babylonierna kände årets längd. Att de under långliga tider sysselsatt sig med astronomiska iakttagelser framgår dessutom därav, att de hade upptäckt en viss lagbundenhet hos månförmörkelserna, nämligen så att efter en tidrymd av 223 månader förmörkelserna följa på varandra med samma mellantider som under den gångna perioden. Deras lärde präster (kaldeerna) voro härigenom i stånd att förutsäga månförmörkelserna, även om de ej kunde förklara deras tillkomst. Att även i Kina konsten att förutsäga förmörkelser från fordom var känd, framgår av en berättelse om huru år 2159 före Kristus tvänne astronomer Hi och Ho, vilka hade dylika förutsägelser till sin ämbetsplikt, skola hava blivit avrättade för försummelse härutinnan. Enligt en annan kinesisk berättelse skall en kejsare omkring 2357 f. K. hava bestämt läget av solens årliga bana på himmelen. De äldsta kinesiska uppteckningar innehålla även mångahanda observationer av kometer och stjärnfall. Kometerna observerades även av babylonierna. Egendomligt nog synas dessa, i olikhet med andra folk, icke hava betraktat kometerna såsom underbara uttryck för gudomlig vrede, utan såsom vanliga naturföreteelser, för vilka de icke hyste fruktan. Man jämföre härmed följande ord ur en av judarnas heliga böcker: Hör vad Herren säger Dig, Israels hus: hämta icke lärdom av främmande folks villfarelser; frukta icke himmelens tecken, såsom de främmande folken göra.

Sålunda finnas visserligen hos många gamla folk spår av astronomiska insikter. Men säkert är att inga åsikter om världen såsom ett helt, om dess byggnad och natur (kosmologi) i högre grad utbildades förr än hos grekerna.