Välj ett ämne med finskt ordförråd och skriv sedan ord och fraser från ordkorten. På så sätt lär du dig finska ord samtidigt som du övar skrivnoggrannhet med tangentbordsträning.
Så använder du finska ordkort
- Var du kan börja: Börja med ett bekant ämne, till exempel familj, mat, hem eller skola, och gå sedan vidare till svårare grupper med finskt ordförråd.
- Vad du bör tänka på när du skriver: Var uppmärksam på långa finska ord, upprepade vokaler och konsonanter samt bokstäver som ä och ö.
- Så följer du dina framsteg: Sammanfattningslänken visar de finska ordkort du har memorerat, dina framsteg och ord som du bör öva mer på.
människor
Utseende
Hem
Handla
Mat
Äta ute
Utbildning och studier
Arbete
Miljö
Ordförråd för skrivträning - finska
Ordkortsinställningar
Ordkorten har sina specifika inställningar. Du kan göra följande ändringar för att anpassa din upplevelse av ordförrådsinlärning:
Välja antal ordkort per övning
Du kan välja hur många ordkort du vill öva under en skrivsession. Standardnumret är tio. Att välja en mindre mängd ordförråd kan vara en bra idé om du är nybörjare.
Ändra tangentbordstecken som inte stöds
Om din tangentbordslayout inte stöder vissa specialtecken eller diakritiska tecken på språket du övar på med ordkort, kan systemet ignorera vissa av dessa tecken. Specialtecken kommer att accepteras som deras närmaste motsvarighet till det latinska alfabetet när det är möjligt. Till exempel, om ordet att skriva är único och du skriver unico eftersom din layout inte stöder accenter, kommer det inte att betraktas som ett fel.
Fonetiska symboler i finsk uttal
Det internationella fonetiska alfabetet (IPA) erbjuder ett standardiserat system för att representera ljud i talat språk. Nedan presenteras IPA-symbolerna för finskt uttal med exempel och beskrivningar, inklusive uttalet av dessa ljud på svenska.
Finska vokaler
- /ɑ/ - som i talo, uttalat /ˈtɑlo/ (som "a" i pappa /ˈpɑpːa/)
- /e/ - som i setä, uttalat /ˈsetæ/ (som "e" i henne /ˈhɛnːɛ/)
- /i/ - som i mies, uttalat /ˈmies/ (som "i" i film /fɪlm/)
- /o/ - som i talo, uttalat /ˈtɑlo/ (som "o" i kort /kɔrt/)
- /u/ - som i kukka, uttalat /ˈkukːɑ/ (som "u" i under /ˈɵndɛr/)
- /y/ - som i kyllä, uttalat /ˈkylːæ/ (som "y" i dyr /dyːr/)
- /æ/ - som i hätä, uttalat /ˈhætæ/ (som "ä" i här /hæːr/, men mer öppet)
- /ø/ - som i höyhen, uttalat /ˈhøyhen/ (som "ö" i söt /søt/)
Finska diftonger
- /ɑi/ - som i kai, uttalat /kɑi/ (som "aj" i maj /maj/)
- /ei/ - som i seinä, uttalat /ˈseinæ/ (som "ej" i nej /nɛj/)
- /ou/ - som i koulu, uttalat /ˈkoulu/ (som "ou" i engelska go /ɡoʊ/)
- /ui/ - som i suin, uttalat /sui̯n/ (som "ui" i ruin /ruˈiːn/)
- /ie/ - som i tien, uttalat /tien/ (som "ie" i biet /biːɛt/)
- /yø/ - som i hyö, uttalat /hyø/ (som franska "eu" i fleur /flœʁ/)
Finska konsonanter
- /p/ - som i paita, uttalat /ˈpɑitɑ/ (som "p" i penna /ˈpɛnːa/)
- /b/ - som i bussi, uttalat /ˈbusːi/ (som "b" i barn /baːrn/)
- /t/ - som i talo, uttalat /ˈtɑlo/ (som "t" i tak /tɑːk/)
- /d/ - som i delfiini, uttalat /ˈdelfiːni/ (som "d" i dag /dɑːɡ/)
- /k/ - som i kissa, uttalat /ˈkisːɑ/ (som "k" i katt /kat/)
- /ɡ/ - som i golf, uttalat /ɡolf/ (som "g" i gård /ɡoːrd/)
- /f/ - som i fakta, uttalat /ˈfɑktɑ/ (som "f" i fisk /fɪsk/)
- /v/ - som i vesi, uttalat /ˈvesi/ (som "v" i vinter /ˈvɪntɛr/)
- /s/ - som i sana, uttalat /ˈsɑnɑ/ (som "s" i sol /suːl/)
- /z/ - som i zebra, uttalat /ˈzeːbrɑ/ (som "z" i zebra /ˈseːbrɑ/)
- /ʃ/ - som i shakki, uttalat /ˈʃɑkːi/ (som "sj" i sjö /ɧøː/)
- /ʈʂ/ - som i tšekki, uttalat /ˈʈʂekːi/ (som "tsh" i tshirt /ˈtʃɜːrt/)
- /ŋ/ - som i rengas, uttalat /ˈreŋɡɑs/ (som "ng" i engelska sing /sɪŋ/)
- /h/ - som i hauska, uttalat /ˈhɑuskɑ/ (som "h" i hund /hʉnd/)
- /l/ - som i lumi, uttalat /ˈlumi/ (som "l" i lampa /ˈlampa/)
- /r/ - som i ranta, uttalat /ˈrɑntɑ/ (som "r" i ros /ruːs/ men mer vibrerande)
- /m/ - som i mies, uttalat /ˈmies/ (som "m" i mor /muːr/)
- /n/ - som i nainen, uttalat /ˈnɑinɛn/ (som "n" i natt /nat/)
- /j/ - som i jää, uttalat /jæː/ (som "j" i ja /ja/)
Unika drag i finskt uttal
Finsk uttal har unika drag som är viktiga för elever att förstå.
- Vokalharmoni: Finska vokaler delas in i främre vokaler (ä, ö, y) och bakre vokaler (a, o, u). Ord innehåller vanligtvis antingen främre eller bakre vokaler, men inte båda.
- Konsonant gradation: Många finska ord genomgår en process där konsonanter växlar mellan starka och svaga former i olika grammatiska sammanhang, till exempel kukka (blomma, nominativ) vs. kukan (blomma, genitiv).
- Dubbla bokstäver: I finska kan både vokaler och konsonanter vara dubbla, vilket påverkar längden och betoningen av stavelsen, till exempel tuli (eld) vs. tuuli (vind).
- Fonemisk längd: Finska skiljer mellan korta och långa vokaler och konsonanter, vilket kan förändra betydelsen av ett ord, till exempel muta (lera) vs. mutta (men).
- Rullande "r": Den finska /r/ är alltid rullande, till skillnad från den svenska /r/, som kan vara mer avslappnad.