Ordkort för
japanskt ordförråd
- Lär dig ord genom att skriva dem
- Öva med touchmetoden
Välj ett ämne med japanskt ordförråd och skriv sedan ord och fraser från ordkorten. På så sätt lär du dig japanska ord samtidigt som du får tangentbordsträning och övar på att skriva utan fel.
Så använder du japanska ordkort
- Var du kan börja: Börja med ett bekant ämne, till exempel familj, mat, hem eller skola, och gå sedan vidare till svårare grupper med japanskt ordförråd.
- Vad du bör tänka på när du skriver: När du skriver japanska ord, lägg märke till hur de stavas med romaji och öva i ett lugnt, jämnt tempo.
- Så följer du dina framsteg: Sammanfattningslänken visar de japanska ordkort du har memorerat, dina framsteg och ord som du bör öva mer på.
människor
Utseende
Hem
Handla
Mat
Äta ute
Utbildning och studier
Arbete
Miljö
Det finns inga inkluderade kort i det här ämnet.
Ordkort för skrivträning - japanska
Ordkortsinställningar
I inställningarna för ordkort kan du välja antalet kort per övning och hur du vill skriva orden:
Välja antal ordkort per övning
Du kan välja hur många ordkort du vill öva på under en skrivsession. Standardantalet är tio. Om orden är nya för dig kan du börja med färre kort och sedan öka antalet.
Fonetiska symboler i japanskt uttal
Det internationella fonetiska alfabetet (IPA) tillhandahåller en standardiserad uppsättning symboler för att representera ljuden i talade språk. Nedan visas IPA-symbolerna för japanskt uttal, med exempel och beskrivningar, inklusive uttalet av dessa ljud på svenska.
Japanska vokaler
- /a/ - som i あめ (ame), uttalat /a.me/ (som "a" i man /man/)
- /i/ - som i いぬ (inu), uttalat /i.nu/ (som "i" i is /is/)
- /u/ - som i うみ (umi), uttalat /u.mi/ (liknar o i bok, men kortare och med mindre rundade läppar)
- /e/ - som i えび (ebi), uttalat /e.bi/ (som "e" i se /seː/)
- /o/ - som i おとこ (otoko), uttalat /o.to.ko/ (som "o" i kok /kɔk/)
Japanska konsonanter
- /k/ - som i かぜ (kaze), uttalat /ka.ze/ (som "k" i katt /kat/)
- /ɡ/ - som i がっこう (gakkou), uttalat /ɡak.koː/ (som "g" i gott /ɡɔt/)
- /s/ - som i さくら (sakura), uttalat /sa.ku.ra/ (som "s" i sol /suːl/)
- /z/ - som i ぞう (zou), uttalat /zoː/ (som "s" i som /sɔm/, men tonat)
- /t/ - som i たべもの (tabemono), uttalat /ta.be.mo.no/ (som "t" i tak /tɑːk/)
- /d/ - som i でんしゃ (densha), uttalat /den.ʃa/ (som "d" i dag /dɑːɡ/)
- /n/ - som i ねこ (neko), uttalat /ne.ko/ (som "n" i natt /nat/)
- /h/ - som i はな (hana), uttalat /ha.na/ (som "h" i hus /hʉːs/)
- /m/ - som i みず (mizu), uttalat /mi.zu/ (som "m" i mat /maːt/)
- /r/ - som i りんご (ringo), uttalat /riŋ.ɡo/ (en kort kontakt med tungspetsen, som i vissa svenska uttal av röd)
- /w/ - som i わかる (wakaru), uttalat /wa.ka.ru/ (som w i engelska we /wiː/; inte samma ljud som v)
- /j/ - som i やま (yama), uttalat /ja.ma/ (som "j" i ja /ja/)
Ytterligare japanska konsonanter
- /ɕ/ - som i しろ (shiro), uttalat /ɕi.ro/ (liknar tj i tjock /ɕɔkː/)
- /t͡ɕ/ - som i ちかてつ (chikatetsu), uttalat /t͡ɕi.ka.te.tsu/ (liknar tj i tjena, men börjar med ett kort t-liknande stopp)
- /ɸ/ - som i ふね (fune), uttalat /ɸu.ne/ (ingen svensk motsvarighet, liknar "f" i engelska fun /fʌn/, men uttalat med båda läpparna)
- /dz/ - som i あずま (adzuma), uttalat /ad͡zu.ma/ (som "dz" i engelska adds /ædz/)
Unika egenskaper hos japanskt uttal
Även om japanskt uttal delar vissa likheter med andra språk, har det också unika egenskaper som är viktiga för språkinlärare att förstå.
- Tonaccent: I Tokyo-japanska skiljer tonaccent mellan ord. はし (hashi, bro) [haɕi] (låg-hög) vs. はし (hashi, ätpinnar) [haɕi] (hög-låg).
- Vokallängd: Precis som i svenska har japanska korta och långa vokaler som kan ändra betydelsen av ett ord. Till exempel, おばさん (obasan, faster) /o.ba.san/ vs. おばあさん (obaasan, farmor) /o.baː.san/.
- Konsonantgeminering: Längden på konsonanter kan också ändra betydelsen av ett ord. Till exempel, きて (kite, kom) /ki.te/ vs. きって (kitte, frimärke) /kit.te/.
- Nasala ljud: Nasalen ん upptar en mora, och uttalet ändras efter det följande ljudet. I かんじ (kanji) uttalas den ungefär som [n] före [dʑ]: [kan.dʑi]. [ɴ] är ett möjligt uttal i andra omgivningar, inte ett ljud som bara finns i japanska. Den föregående vokalen kan också nasaliseras.
- Rytm byggd på moror: Japansk rytm beskrivs med hjälp av moror, små ljudenheter som stavelserna består av. I rytmen räknas även en lång vokal, en lång konsonant och ん. I verkliga samtal varar inte alla moror exakt lika länge.
- Palatalisering: Före /i/ palataliseras vissa konsonanter: き (ki) kan transkriberas [kʲi]. För s kan du jämföra さ [sa] med し (shi) [ɕi]. Exemplen visar hur tungan närmar sig gommen vid olika konsonanter.
- Tonlösa vokaler: Vokalerna /i/ och /u/ blir ofta tonlösa mellan tonlösa konsonanter eller i vissa positioner sist i ett ord. I です (desu, är) kan den sista vokalen vara tonlös och nästan ohörbar: [desɯ̥]. Detta sker även i artigt tal; tonlöshet innebär inte alltid att vokalen utelämnas helt.
- L- och V-ljud: Japanska skiljer inte /l/ från sitt vanliga r-ljud, ett kort slag med tungspetsen [ɾ]. /v/ ersätts ofta med /b/, men vissa talare använder [v] i lånord. Dessa skillnader kan göra det svårare för japanska talare att lära sig svenskt uttal.