Ordförråd

Lär dig turkiska ordförråd genom att skriva ord och fraser från ordkort. Flashcardsammanfattningen låter dig kontrollera dina framsteg och välja ordkort att lära dig.

 
ordkort memorerat
framsteg
sammanfattning

människor

Utseende

Hem

Handla

Mat

Äta ute

Utbildning och studier

Arbete

Miljö

 
 

Fler ordkort kommer att läggas till inom kort.

ordkortsinställningar

Ordkorten har sina specifika inställningar. Du kan göra följande ändringar för att anpassa din upplevelse av ordförrådsinlärning:
  • Välja antal ordkort per övning

    Du kan välja hur många ordkort du vill öva under en skrivsession. Standardnumret är tio. Att välja en mindre mängd ordförråd kan vara en bra idé om du är nybörjare.

  • Ändra tangentbordstecken som inte stöds

    Om din tangentbordslayout inte stöder vissa specialtecken eller diakritiska tecken på språket du övar på med ordkort, kan systemet ignorera vissa av dessa tecken. Specialtecken kommer att accepteras som deras närmaste motsvarighet till det latinska alfabetet när det är möjligt. Till exempel, om ordet att skriva är único och du skriver unico eftersom din layout inte stöder accenter, kommer det inte att betraktas som ett fel.

Fonetiska symboler i turkisk uttal

Det internationella fonetiska alfabetet (IPA) tillhandahåller en standardiserad uppsättning symboler för att representera ljuden i talat språk. Nedan följer IPA-symbolerna för turkiskt uttal, med exempel och beskrivningar, inklusive uttalet av dessa ljud på svenska.

Turkiska vokaler

  • /a/ - som i kapı, uttalas /kaˈpɯ/ (som "a" i pappa /ˈpɑpːa/)
  • /e/ - som i elma, uttalas /ˈelma/ (som "e" i elefant /elefant/)
  • /i/ - som i iyi, uttalas /ˈiji/ (som "i" i min /min/)
  • /ɯ/ - som i kız, uttalas /kɯz/ (har ingen direkt svensk motsvarighet, liknar "i" i engelska ordet "cousin" /ˈkʌzɪn/, men utan rundning av läpparna)
  • /o/ - som i okul, uttalas /oˈkul/ (som "å" i lång /lɔŋ/)
  • /u/ - som i umut, uttalas /uˈmut/ (som "o" i sol /suːl/)
  • /œ/ - som i ördek, uttalas /ˈœrdɛk/ (som "ö" i fönster /ˈfønstər/)
  • /y/ - som i yüz, uttalas /jyz/ (som "y" i fysik /fyˈsɪk/)

Turkiska konsonanter

  • /p/ - som i para, uttalas /paˈra/ (som "p" i pappa /ˈpɑpːa/)
  • /b/ - som i balık, uttalas /baˈlɯk/ (som "b" i barn /bɑːɳ/)
  • /t/ - som i tabak, uttalas /taˈbak/ (som "t" i tall /tal/)
  • /d/ - som i deniz, uttalas /deˈniz/ (som "d" i dag /dɑːɡ/)
  • /k/ - som i kalem, uttalas /kaˈlɛm/ (som "k" i katt /kat/)
  • /ɡ/ - som i güzel, uttalas /ɡyˈzæl/ (som "g" i gott /ɡɔt/)
  • /f/ - som i fırın, uttalas /fɯˈrɯn/ (som "f" i fisk /fɪsk/)
  • /v/ - som i vakit, uttalas /vaˈkit/ (som "v" i vår /voːr/)
  • /s/ - som i sel, uttalas /sɛl/ (som "s" i sommar /ˈsɔmar/)
  • /z/ - som i zeytin, uttalas /zejˈtin/ (som "z" i zebra /ˈzebra/)
  • /ʃ/ - som i şeker, uttalas /ʃeˈkɛr/ (som "sh" i engelska ordet shoe /ʃuː/)
  • /ʒ/ - som i jeoloji, uttalas /ʒeoloʒi/ (som "j" i franska ordet journal /ʒuʁnal/)
  • /t͡ʃ/ - som i çay, uttalas /t͡ʃaj/ (som "tj" i tjära /ˈtʃæːra/)
  • /d͡ʒ/ - som i cami, uttalas /d͡ʒaˈmi/ (som "dj" i djinn /d͡ʒɪn/)
  • /ɲ/ - som i yan, uttalas /jan/ (som "nj" i manja /mɑnja/)
  • /l/ - som i lamba, uttalas /lamˈba/ (som "l" i lampa /ˈlampːa/)
  • /r/ - som i radyo, uttalas /radjo/ (som "r" i råd /roːd/)
  • /m/ - som i masa, uttalas /maˈsa/ (som "m" i mat /mɑːt/)
  • /n/ - som i ne, uttalas /ne/ (som "n" i natt /nat/)
  • /j/ - som i yol, uttalas /jol/ (som "j" i ja /ja/)
  • /ɾ/ - som i ara, uttalas /aɾa/ (som "r" i amerikansk engelska butter /ˈbʌɾər/)

Unika drag i turkisk uttal

Även om turkisk uttal delar vissa likheter med andra språk, har det också unika drag som är viktiga för elever att förstå.

  • Vokalharmoni: Turkiska använder vokalharmoni, där vokalerna i ett ord harmoniserar för att vara antingen främre eller bakre vokaler. Till exempel, evler (hus) vs. kapılar (dörrar).
  • Mjuk "ğ": Bokstaven ğ (yumuşak ge) har ingen direkt svensk motsvarighet och förlänger vanligtvis föregående vokal, som i ağaç /aˈaʧ/ (träd).
  • Främre och bakre vokaler: Turkiska skiljer mellan främre (e, i, ö, ü) och bakre vokaler (a, ı, o, u), vilket är avgörande för korrekt uttal och vokalharmoni.
  • Betoning: Betoningen i turkiska ord faller vanligtvis på den sista stavelsen, även om det finns undantag, särskilt i lånord och några ursprungliga turkiska ord.
  • Stavelsestruktur: Turkiska följer huvudsakligen en CV (konsonant-vokal) stavelsestruktur, vilket gör uttalet relativt enkelt jämfört med språk med mer komplexa stavelsestrukturer.