Ordkort för
turkiskt ordförråd

I inställningarna för ordkort kan du välja antalet kort per övning och hur du vill skriva orden:

• Välja antal ordkort per övning

  Du kan välja hur många ordkort du vill öva på under en skrivsession. Standardantalet är tio. Om orden är nya för dig kan du börja med färre kort och sedan öka antalet.

• Skriva specialtecken som vanliga latinska bokstäver

  Om din tangentbordslayout saknar tecken i språket du lär dig kan du aktivera inställningen för att skriva de specialtecken som stöds som vanliga latinska bokstäver. Då kan du till exempel skriva unico i stället för único utan att det räknas som ett fel. När inställningen är avstängd måste du använda den ursprungliga stavningen.

Det internationella fonetiska alfabetet (IPA) tillhandahåller en standardiserad uppsättning symboler för att representera ljuden i talat språk. Nedan följer IPA-symbolerna för turkiskt uttal, med exempel och beskrivningar, inklusive uttalet av dessa ljud på svenska.

Turkiska vokaler

• /a/ - som i kapı, uttalas /kaˈpɯ/ (som "a" i pappa /ˈpɑpːa/)
• /e/ - som i elma, uttalas /ˈelma/ (som "e" i elefant /elefant/)
• /i/ - som i iyi, uttalas /ˈiji/ (som "i" i min /min/)
• /ɯ/ - som i kız, uttalas /kɯz/ (en hög bakre vokal som kan jämföras med o-ljudet i bok, men utan rundade läppar)
• /o/ - som i okul, uttalas /oˈkul/ (som "å" i lång /lɔŋ/)
• /u/ - som i umut, uttalas /uˈmut/ (som "o" i sol /suːl/)
• /œ/ - som i ördek, uttalas /ˈœrdɛk/ (som "ö" i fönster /ˈfønstər/)
• /y/ - som i yüz, uttalas /jyz/ (som "y" i fysik /fyˈsɪk/)

Turkiska konsonanter

• /p/ - som i para, uttalas /paˈra/ (som "p" i pappa /ˈpɑpːa/)
• /b/ - som i balık, uttalas /baˈlɯk/ (som "b" i barn /bɑːɳ/)
• /t/ - som i tabak, uttalas /taˈbak/ (som "t" i tall /tal/)
• /d/ - som i deniz, uttalas /deˈniz/ (som "d" i dag /dɑːɡ/)
• /k/ - som i kalem, uttalas /kaˈlɛm/ (som "k" i katt /kat/)
• /ɡ/ - som i gaz, uttalas /ɡaz/ (som "g" i gott /ɡɔt/)
• /f/ - som i fırın, uttalas /fɯˈrɯn/ (som "f" i fisk /fɪsk/)
• /v/ - som i vakit, uttalas /vaˈkit/ (som "v" i vår /voːr/)
• /s/ - som i sel, uttalas /sɛl/ (som "s" i sommar /ˈsɔmar/)
• /z/ - som i zeytin, uttalas /zejˈtin/ (som z i engelska zoo)
• /ʃ/ - som i şeker, uttalas /ʃeˈkɛr/ (som "sh" i engelska ordet shoe /ʃuː/)
• /ʒ/ - som i jeoloji, uttalas /ʒeoloʒi/ (som "j" i franska ordet journal /ʒuʁnal/)
• /t͡ʃ/ - som i çay, uttalas /t͡ʃaj/ (liknar tj i tjära, men börjar med ett kort t-liknande stopp)
• /d͡ʒ/ - som i cami, uttalas /d͡ʒaˈmi/ (som "dj" i djinn /d͡ʒɪn/)
• /n/ - som i yan, uttalas /jan/ (som n i namn; inte ett nj-ljud)
• /l/ - som i lamba, uttalas /lamˈba/ (som "l" i lampa /ˈlampːa/)
• /r/ - som i radyo, uttalas /radjo/ (som "r" i råd /roːd/)
• /m/ - som i masa, uttalas /maˈsa/ (som "m" i mat /mɑːt/)
• /n/ - som i ne, uttalas /ne/ (som "n" i natt /nat/)
• /j/ - som i yol, uttalas /jol/ (som "j" i ja /ja/)
• /ɾ/ - som i ara, uttalas /aɾa/ (som tt i amerikansk engelska butter /ˈbʌɾər/)

Unika drag i turkiskt uttal

När du lär dig turkiskt uttal, lägg märke till följande egenskaper:

• Vokalharmoni: I turkiskan anpassas vokalen i ett suffix till vokalerna i ordstammen. Till exempel: evler (hus) vs. kapılar (dörrar).
• Mjuk "ğ": Bokstaven ğ (yumuşak ge) förlänger ofta den föregående vokalen, särskilt före en konsonant eller i slutet av ett ord. Mellan vokaler kan den falla bort; vid främre vokaler kan den låta som [j]. Till exempel uttalas ağaç (träd) [aːt͡ʃ].
• Främre och bakre vokaler: Turkiska skiljer mellan främre (e, i, ö, ü) och bakre vokaler (a, ı, o, u), vilket är avgörande för korrekt uttal och vokalharmoni.
• Betoning: Betoningen i turkiska ord faller vanligtvis på den sista stavelsen, även om det finns undantag, särskilt i lånord och några ursprungliga turkiska ord.
• Stavelsestruktur: Turkiskan har öppna stavelser, som slutar på en vokal, och slutna stavelser, som slutar på en konsonant. Till exempel delas kapı (dörr) i ka-pı, medan ev (hus) är en sluten stavelse.