Välj ett ämne med turkiskt ordförråd och skriv sedan ord och fraser från ordkorten. På så sätt lär du dig turkiska ord samtidigt som du övar skrivnoggrannhet med tangentbordsträning.
Så använder du turkiska ordkort
- Var du kan börja: Börja med ett bekant ämne, till exempel familj, mat, hem eller skola, och gå sedan vidare till svårare grupper med turkiskt ordförråd.
- Vad du bör tänka på när du skriver: Öva turkiska tecken som ç, ğ, ı, ö, ş och ü samt vanliga suffix.
- Så följer du dina framsteg: Sammanfattningslänken visar de turkiska ordkort du har memorerat, dina framsteg och ord som du bör öva mer på.
människor
Utseende
Hem
Handla
Mat
Äta ute
Utbildning och studier
Arbete
Miljö
Ordförråd för skrivträning - turkiska
Ordkortsinställningar
Ordkorten har sina specifika inställningar. Du kan göra följande ändringar för att anpassa din upplevelse av ordförrådsinlärning:
Välja antal ordkort per övning
Du kan välja hur många ordkort du vill öva under en skrivsession. Standardnumret är tio. Att välja en mindre mängd ordförråd kan vara en bra idé om du är nybörjare.
Ändra tangentbordstecken som inte stöds
Om din tangentbordslayout inte stöder vissa specialtecken eller diakritiska tecken på språket du övar på med ordkort, kan systemet ignorera vissa av dessa tecken. Specialtecken kommer att accepteras som deras närmaste motsvarighet till det latinska alfabetet när det är möjligt. Till exempel, om ordet att skriva är único och du skriver unico eftersom din layout inte stöder accenter, kommer det inte att betraktas som ett fel.
Fonetiska symboler i turkisk uttal
Det internationella fonetiska alfabetet (IPA) tillhandahåller en standardiserad uppsättning symboler för att representera ljuden i talat språk. Nedan följer IPA-symbolerna för turkiskt uttal, med exempel och beskrivningar, inklusive uttalet av dessa ljud på svenska.
Turkiska vokaler
- /a/ - som i kapı, uttalas /kaˈpɯ/ (som "a" i pappa /ˈpɑpːa/)
- /e/ - som i elma, uttalas /ˈelma/ (som "e" i elefant /elefant/)
- /i/ - som i iyi, uttalas /ˈiji/ (som "i" i min /min/)
- /ɯ/ - som i kız, uttalas /kɯz/ (har ingen direkt svensk motsvarighet, liknar "i" i engelska ordet "cousin" /ˈkʌzɪn/, men utan rundning av läpparna)
- /o/ - som i okul, uttalas /oˈkul/ (som "å" i lång /lɔŋ/)
- /u/ - som i umut, uttalas /uˈmut/ (som "o" i sol /suːl/)
- /œ/ - som i ördek, uttalas /ˈœrdɛk/ (som "ö" i fönster /ˈfønstər/)
- /y/ - som i yüz, uttalas /jyz/ (som "y" i fysik /fyˈsɪk/)
Turkiska konsonanter
- /p/ - som i para, uttalas /paˈra/ (som "p" i pappa /ˈpɑpːa/)
- /b/ - som i balık, uttalas /baˈlɯk/ (som "b" i barn /bɑːɳ/)
- /t/ - som i tabak, uttalas /taˈbak/ (som "t" i tall /tal/)
- /d/ - som i deniz, uttalas /deˈniz/ (som "d" i dag /dɑːɡ/)
- /k/ - som i kalem, uttalas /kaˈlɛm/ (som "k" i katt /kat/)
- /ɡ/ - som i güzel, uttalas /ɡyˈzæl/ (som "g" i gott /ɡɔt/)
- /f/ - som i fırın, uttalas /fɯˈrɯn/ (som "f" i fisk /fɪsk/)
- /v/ - som i vakit, uttalas /vaˈkit/ (som "v" i vår /voːr/)
- /s/ - som i sel, uttalas /sɛl/ (som "s" i sommar /ˈsɔmar/)
- /z/ - som i zeytin, uttalas /zejˈtin/ (som "z" i zebra /ˈzebra/)
- /ʃ/ - som i şeker, uttalas /ʃeˈkɛr/ (som "sh" i engelska ordet shoe /ʃuː/)
- /ʒ/ - som i jeoloji, uttalas /ʒeoloʒi/ (som "j" i franska ordet journal /ʒuʁnal/)
- /t͡ʃ/ - som i çay, uttalas /t͡ʃaj/ (som "tj" i tjära /ˈtʃæːra/)
- /d͡ʒ/ - som i cami, uttalas /d͡ʒaˈmi/ (som "dj" i djinn /d͡ʒɪn/)
- /ɲ/ - som i yan, uttalas /jan/ (som "nj" i manja /mɑnja/)
- /l/ - som i lamba, uttalas /lamˈba/ (som "l" i lampa /ˈlampːa/)
- /r/ - som i radyo, uttalas /radjo/ (som "r" i råd /roːd/)
- /m/ - som i masa, uttalas /maˈsa/ (som "m" i mat /mɑːt/)
- /n/ - som i ne, uttalas /ne/ (som "n" i natt /nat/)
- /j/ - som i yol, uttalas /jol/ (som "j" i ja /ja/)
- /ɾ/ - som i ara, uttalas /aɾa/ (som "r" i amerikansk engelska butter /ˈbʌɾər/)
Unika drag i turkisk uttal
Även om turkisk uttal delar vissa likheter med andra språk, har det också unika drag som är viktiga för elever att förstå.
- Vokalharmoni: Turkiska använder vokalharmoni, där vokalerna i ett ord harmoniserar för att vara antingen främre eller bakre vokaler. Till exempel, evler (hus) vs. kapılar (dörrar).
- Mjuk "ğ": Bokstaven ğ (yumuşak ge) har ingen direkt svensk motsvarighet och förlänger vanligtvis föregående vokal, som i ağaç /aˈaʧ/ (träd).
- Främre och bakre vokaler: Turkiska skiljer mellan främre (e, i, ö, ü) och bakre vokaler (a, ı, o, u), vilket är avgörande för korrekt uttal och vokalharmoni.
- Betoning: Betoningen i turkiska ord faller vanligtvis på den sista stavelsen, även om det finns undantag, särskilt i lånord och några ursprungliga turkiska ord.
- Stavelsestruktur: Turkiska följer huvudsakligen en CV (konsonant-vokal) stavelsestruktur, vilket gör uttalet relativt enkelt jämfört med språk med mer komplexa stavelsestrukturer.